Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 32 —
brott af öfversvallande tacksamhet och lutade
sedan stilla pannan mot hans knä.
Som han satt där, återtogo Bobs tankar
sin gång. Han tänkte på, hur enkelt lifvet blif-
vit, sedan han funnit en människa, hvilken han
helt kunde älska, en kvinna och ett hem. Ingen-
ting hade han nått af hvad han förr tänkt sig,
men det, som kommit i stället, syntes honom
vara oändligt mycket mer.
»Hvad tänker du på?» sade hustrun till sist.
»Jag tänker på, hur dum jag varit i lifvet,
och hur klok du gjort mig», sade Robert Flodin.
»Har jag?»
Hon skakade på hufvudet.
»Du är mycket, mycket klokare än jag»,
fortfor hon och såg honom i ögonen.
Men så ändrade hon sig plötsligt.
»A nej, sade hon. Så klok är du just inte.
Och aldrig blir du. Men kanske är det just
därför, du är så rar. »
Så skrattade de båda åt sin egen brist på
klokhet, och så gingo de samman ut i salen,
och i högtidsstämning började de den frukost,
som är årets gladaste.
Lille Georg var mycket belåten, att mamma
och pappa ändtligen kommo ut. Han gaf dem
en undrande blick, därför att de sågo så allvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
