Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 34 —
lycklige mannen och den lyckliga hustrun, sågo
det så ljust, rent och underbart, som om det
skimrat dem till möte ur en dröm, hvilken man
tror sig aldrig kunna glömma. De sågo det
alltsammans mångdubbelt vackrare, därför att de
hörde det återklinga i den muntra gosstämman,
som icke ett ögonblick tystnade, sågo det lik-
som glänsa i ett par blåa pojkögon, hvilka tind-
rade mot den stora dag, som runnit opp.
Det var så naturligt, att dagen hörde dem
alla till, att det nästan kom, som om det varit
väntadt, när pappa efter frukosten öppnade
fönstret och såg ned på gatan.
»Här står en stor fin hyrkusksläde där
nere», sade han. »Undrar just om dfen skulle
passa oss.»
Detta var verkligen också en af de väntade
öfverraskningarna. Ty den plägade upprepas
hvarje juldag, så ofta det var snö på marken,
och vädret var vackert. Ja, när vädret var fult,
och det var barvinter, brukade släden till och
med utbytas mot en vanlig vagn. Men det
hörde till pjesen, att det skulle vara en hem-
lighet med i spelet. Släden skulle komma, utan
att någon hört talas därom på förhand. Pappa
skulle gå fram till fönstret och sc illistig ut.
Mamma skulle ropa: »Tänk, Georg, hvad pappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
