Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 55 —
förödmjukande känsla af underlägsenhet, när han
jämförde sig själf med vännen. Och hela hans
varma hjärta fylldes af det djupaste medlidande.
Han kunde inte tala. Han räckte fram
båda sina händer mot Gösta Wickner och
tryckte hans.
Sedan bekännelsen var gjord, såg denne
egentligen mera brydd än upprörd ut. Hans
reflexion var i rörelse, och när han såg Bobs
upprörda tillstånd, var det icke långt ifrån, att
han misstänkte, att han satt krafter i gång, som
han icke skulle förmå att behärska.
»Det var förbaskadt dumt, att jag berättade
den där gamla historien», sade han. »Hvad
skulle det tjäna tillf»
Uttrycket stötte Bob för ett ögonblick. Men
han var för uppfylld af sina egna känslor, för
att detta intryck skulle kunna mer än flyktigt
glida förbi.
»Hur kan du säga det?» utbrast han. »Jag
tycker, att jag aldrig känt dig förrän i dag.»
»Jaja. Men kom i håg, att nu är jag
kurerad. Eljest sutte jag icke här.»
Och Gösta Wickner skrattade på sitt torra,
sarkastiska sätt.
Men Bob hörde icke hvarken hans ord
eller skrattet. Han erinrade sig bara, att Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
