Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 78 -
»Jag tycker, det är tråkigt.»
Om Bob nu hade låtit bli att fråga mera,
så är det troligt, att ingenting vidare hade händt.
Men han kände sig orättvist anklagad för att
hafva tröttat ut henne med ett ämne, hvilket
hon själf varit minst lika intresserad af att be-
handla. Dessutom kunde han icke lida att se
sin hustru upprörd utan att genast få veta or-
saken.1; Detta var kanske det allra värsta. Emel-
lertid måste han fortsätta, om det skulle kosta
hans lif. Och därför började han ånyo:
»Ja, men kära Anna, du har ju själf. . .»
I samma ögonblick lade fru Anna bort sitt
arbete, och hennes ansikte darrade af vrede.
»Kan du inte låta mig vara i fred!» Hon
nästan grät fram orden. »Dag efter dag, kväll
efter kväll, ja, natt efter natt, ska’ du tala om
Gösta. Gösta och Gösta och Gösta ! Finns det
inte i hela världen något annat att tala om än
Gösta? Du gör mig tokig, och jag gör dig
tokig. »
»Men det är du själf som börjat ...»
»Jag?! Aldrig! Jag har aldrig börjat att
tala om honom. Var det inte du, som berät-
tade om honom ifrån början ? Och har det gått
en enda dag, utan att du har börjat tala om
honom? Märker du inte själf, hur du och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
