Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 92
Så kom fortsättningen. Han kunde icke
komma hem till middagen. Det var en hel för-
klaring, som Anna inte hörde.
»Blef du ledsenf Hvarför svarar du inte?»
»Ledsen! Visst inte! Mycket nöje.»
Hela tillvaron syntes fru Anna tom och
innehållslös, när hon åter hängde telefonluren
tillbaka på dess plats, och det var nästan, som
om Bob i en handvändning blifvit utstruken ur
hennes lif. Hon gick långsamt in till sin plats
vid förmaksbordet och lyfte på lille Georgs klä-
der, hvilka lågo där och väntade på att blifva
lagade. Gossen själf satt på mattan och lekte
med en liten vagn. Solen föll in och smekte
hans mjuka, hvitgula hår, men Anna erfor ingen
glädje vid att se honom. Hon kände ett obe-
stämdt groll stiga upp inom sig, ett groll mot
allt och alla och främst emot Bob. Och midt
under dessa känslor plågades hon af en egendom-
lig förnimmelse, att det öfver hela hennes egen
tillvaro fanns något oklart. Hur hade det gått
till egentligen, att hon kommit att bli maka och
moder i just detta hem? Hon påminde sig den
tid, då hon ännu var en ung flicka och fri; hon
tyckte sig ännu kunna se världen i samma half-
klara, smekande dagar som då. Hvarför är allt
detta borta? tänkte hon. Och samtidigt föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
