Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139 —
Tysta sutto de båda, som ensamma upp-
togo däcket. Utan att tala böjde Gösta sig ned
och kysste Annas hand, som hvilade i hans.
Det låg något våldsamt och obehärskadt i den
rörelse, med hvilken han förde den smala han-
den till sina läppar, något som starkt bröt af
mot det vanliga sättet hos den man, hvilken
leende och kall plägade behärska själfva timb-
ren i sin stämma.
Han böjde sig ned och hviskade något i
fru Annas öra. Hvad han sagt, måtte ha varit
något, som hon längtat att höra, eller som hon
ej kunde höra för ofta. Ty orden drefvo blodet
till hennes kinder. Med en plötslig rörelse böjde
hon sitt ansikte uppåt och mottog leende och
med slutna ögon hans kyss. Så såg hon upp,
och hennes ögon lyste.
»Följer du med hem i afton?» sade hon.
En skiftning som af ett obehag förmörkade
ett ögonblick Gösta Wickncrs drag.
»Det är för sent», sade han. »Jag stiger
af vid näst sista båten. Där möter jag stock-
holmsbåten.»
Anna teg en stund, men det syntes, att
hon icke var belåten.
»Hvarför vill du icke?» frågade hon till sist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
