Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 147 —
Sä tog han sin hatt och gick tyst utför
trappan.
Men när han kom in i salen, gaf han till
ett utrop af öfverraskning. Därinne satt Anna,
klädd för att fara bort, som han lämnat henne
kvällen förut. Bob ämnade gå förbi henne, men
hon reste sig upp och ställde sig i hans väg.
»Bob!» sade hon endast. »Bob!»
Bob kände, hur hans hjärta veknade, och
hans kropp skalf som af frossa.
»Vill du icke tala med mig, Bob?» sade
hans hustru.
»Nej,» svarade Bob med kväfd röst och
ville åter gå.
Men åter hejdade hon honom.
»Jag är tusen gånger olyckligare än du»,
sade hon.
»Du!» sade han med ett skratt.
»Du får icke håna mig», sade hans hustru.
Bob vände sig om vid denna röst, hvilken
tiggde och bad med ett tonfall, som han aldrig
förr hade hört! Då såg han hur förgråten hon
såg ut. Hon var blek, fina rynkor syntes vid
tinningen och kring munnen, och hennes hy
var grå. Bob såg det alltsammans, och det
gjorde honom ondt om denna kvinna, hvilken
han (ör första gången, sedan hon en gång kor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
