Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 149 —
Gripen af en plötslig impuls, gick Anna
fram till honom. Hon lade båda sina händer
på hans hufvud och smekte honom som hon på
länge icke hade gjort.
»Stackars Bob», sade hon, »stackars Bob!»
Och med lägre röst tilläde hon :
»Om du kunde säga, att du förlåter mig!»
Bob satt alldeles stilla och kunde icke fatta,
att han icke reste sig. upp och stötte henne
ifrån sig. Men han gjorde det icke. Han satt
orörlig och kände smekningen af dessa smala
händer, som darrade, när de vidrörde hans hår,
kände den som en elektrisk ström genom hela
sin kropp. Och som han satt där, mindes han
i ett nu hela deras lycka. Han kom ihåg, hur
han en gång känt hela lifvet som något så en-
kelt och helt och fullt. »Jag vet ingenting,
som jag skulle önska mig utöfver det jag nu
har», så hade han själf sagt. Och så hade han
icke haft någonting, ingenting hade han haft,
som kunde behållas och gömmas. Det hade
gått sönder som en vacker bubbla brister, hvil-
ken gossen blåser sönder på lek och af hela
glansen endast behåller svedan i ögonen.
Under allt detta kände han hustruns hän-
der, hvilka nu hvilade orörliga mot hans huf-
vud. Bob reste sig upp, men icke för att stöta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
