Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Anna hör allt detta, och det jublar
inom henne. Hon tycker, att hon älskat den
obemärkte fattigmannen i kojan, och att han af-
tagit manteln och visat henne furstekedjan, som
doldes under den torftiga dräkten. Och ändå
känner hon, att hon skulle varit lyckligare,
om han nu — just nu — haft tid att tänka
på henne. Om han tagit henne i sina armar
och smekt henne till ro, skulle han hafva fyllt
behofvet af en dröm, hvilken hon nu måste
glömma. Men hon är så trött, att hon kan
glömma den. Och hans ifver och styrka äro sa
öfver alla gränser, att de fylla henne med ro, den
ro, som kommer i känslan af en annans kraft, som
är större än den egna. I denna känsla drunk-
nar allt annat, och fru Anna 1er för första gången
på denna dag. Hon 1er mot en framtid, som
skall gifva henne åter allt, hvad hon mistat.
Hon 1er mot en man, som lyft henne upp till
sig och tvungit henne att älska för andra gangen.
Med detta leende lyssnar hon till, hvad han
sedan säger henne. Hon lyssnar till hans rad,
hur hon skall tillbringa sin dag, mottager en
nyckel, som han ger henne, för att fritt kunna
kpmma och gå, och besvarar modigt hans kyss,
när han går och lämnar henne ensam.
Då ser hon sig åter rådlös omkring i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
