Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173 –
min orätt mindre, och jag skulle icke döma mig
själf så djupt, som jag gör, men som jag icke
kan uttala i ord.
Men ändå kände jag mig bedragen, kanske
icke af dig, men genom dig. Jag var bedragen
på, hvad jag hoppats, att du alltid skulle kunna
skänka mig, nämligen på glädjen i lifvet. Vet
du det, Bob, att när jag kom att älska dig, var
det mest, därför att du hade glädjen med dig,
hvar du kom och gick. Jag behöfde det, Bob,
jag behöfde det. Ty mitt sinne är tyngre än
ditt. Det glömmer icke så lätt, det glömmer
aldrig. Det mesta af hvad jag tänker, kan jag
aldrig säga, och det blir så tungt allting, när
man skall gå och bära det inom sig och aldrig
kan tala därom.
Då kom du i min väg, Bob, och jag tyckte
att världen var full af solsken från den stund,
jag såg dig. Du tog allt som kom, och allt
som var, så lätt, som om du varit stark nog att
bära hundradens bördor, och jag kom till dig,
därför att jag var så glad öfver, att du kunde
bära mig, och att jag ingenting behöfde känna
af allt det, som var tungt och styggt.
Så kom detta, som jag icke vet, hvad det
var, och som förändrade dig. Jag såg, att du
var en annan, än den jag hade tänkt, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>