Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 179 —
mig, hvarför du skrifvit detta. Och jag har kom-
mit på en idé, hvilken måhända är bizarr, kanske
alldeles falsk. Jag kan dock icke blifva denna
tanke kvitt, den tanken är den, att du skrifvit
alltsammans om dig själf, mindre därför att du
haft behof af att säga detta allt till mig, än där-
för att du trott dig på så sätt lättast få mig
rörd. När en människa en gång blir rörd, ger
hon bättre vika, och resultatet blir, att man
når sina önskningar. Du har en tid glömt, att
du var mor. Att du nu erinrat dig det, är väl
blott naturligare än den förra glömskan. Du
vill få åtminstone någon rätt öfver ditt barn,
och detta vill jag icke förneka dig. Det är
icke för din skull, jag gör detta medgifvande.
Det är uteslutande för min egen. Det är där-
för, att jag icke vill, att du skall ha något
ondt att med rätta säga om mig. Så har du
ju ändå vunnit hvad du åsyftade med ditt bref,
och hvad du sagt, var således icke sagdt för-
gäfves.
Men jag fäster dock ett villkor vid detta
löfte, och detta villkor är för mig oeftergifligt.
Du tycks icke ha tänkt på, att det i denna
sak också finns en tredje, hvilken bör tillfrågas
om sin mening, och denna person är vår son,
hvilken, så liten han än är, dock kan ha rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
