Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 196 —
tert, som om hans hjärta ville brista, och Bob
satt länge tyst. Han höll en liten hand i sin
och hörde, hur den häftiga gråten saktade af
och tystnade.
»Hör nu, min store gosse», sade han. Och
hans röst darrade, när han började. »Du ska
göra, som din mamma har sagt. Du skall aldrig
glömma henne. Och vill du tala med mig
om henne, så far du göra det, så mycket du
vill. Men det är en annan, som jag inte vill
att du talar om, och som du nyss kallade för
farbror Gösta. Du far heller inte kalla honom
så, inte ens om du skulle möta honom. Din
mamma har nu rest bort, och hon kommer inte
mera hem hit igen. Men när vi i höst flyttat
hem till staden, får du hälsa på henne när du
själf vill.»
Under det att Bob talade, kände han det,
som om han på något hemlighetsfullt sätt mel-
lan barnet och sig själf knöt samman ett band,
som hade varit slitet, och han tyckte, att nu
kände han och gossen hvarandra. . De hade
blifvit bekanta som två människor, hvilka mötts
och kommit att tala förtroligt med hvarandra.
Det tycktes, som om Georg också känt något
liknande. Ty hans blick var fri från skygghet,
när han nu vände den mot fadern. Han såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
