Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
intrycket, att han stod inför något nytt. Det
var, som om gossen visat sig för honom i en
alldeles ny dager. Så stor han var, så viss på
sig själf, så alldeles säker på och öfvertygad
om, hvad han ville, ett helt litet människolif,
stadt i utveckling. Bob såg och såg, han blef
varm om hjärtat, och inom honom rörde sig
något, som liknade en känsla af tacksamhet.
Men på samma gång erfor han gent emot sonen
den känsla af respekt, som kommer, när vi lära
oss att värdera individen hos andra människor.
»Hvad är det hos gossen, som jag aldrig
sett förr?» tänkte Bob. »Hvad är det, som blifvit
nytt? Och hvarför känner jag mig nu på en
gång så vek och så lycklig?»
»Det är, därför att jag känner, att hans lit
börjar, och att mitt glider tillbaka, men ändå
på ett hemlighetsfullt sätt skall fortsättas i hans»,
svarade Bob sig själf.
Och hans ögon skymdes af lyckotårar.
Georg stod där emellertid icke länge. Han
gick fram till verandan, lyfte ned ett metspö,
som hängde där, och gick därefter ned till stran-
den, där han kröp ut på en stor sten och satte
sig att meta.
Bob var nu alldeles för lifligt upptagen af
sina känslor, för att han skulle kunnat göra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
