Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 207
så att han nästan fick tårar i ögonen. Och han
tyckte, att pappa och han skulle alltid lefva
tillsammans. Så blef pappa gammal, och Georg
blef stor. Men Georg skulle inte gifta sig. Ty
då kunde han få en hustru, som gick ifrån ho-
nom. Och för rästen ville han inte gå ifrån
pappa, såsom mamma hade gjort.
Medan han var fylld af dessa tankar, gick
han ut på rågåkern, hvilken låg ofvanför skogen,
och plockade en stor bukett af blåklint. Och
med dessa tankar ännu lefvande inom sig, gick
han in och satte buketten i ett glas på Bobs
skrifbord.
»Det ska’ pappa ha», sade han och försökte
se skämtsam ut.
Bob log och tackade för buketten. Han
var mindre rörd än gifvaren. Men han kände,
att det var något särskildt i gossens sätt, som
han icke kunde reda.
Bob undrade en smula däröfver. Men han
var inne i en ny lycka, hvilken han stundom
fann mera värd än sin förra. Och han började
kunna taga emot den utan att grubbla. Hvarje
morgon vaknade han till en dag, som han fann
full af intresse. Och hvarje afton lade han sig
med känslan af, att han funnit den enda kärlek,
som ingen annan kan taga bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
