Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXV.
^imniarna försvunno och blefvo tili dagar, och
de båda makarna gingo förbi hvarandra i sina
gamla rum.
Men de undveko hvarandra icke längre,
och Bob hade lärt sig sitta vid gossens säng
och se sin hustru luta sig öfver honom och
tala till honom, utan att han längre kände,
hvad han först hade känt. Det var så mycket,
som tvingade dem att glömma, och det blef
nödvändigt för dem att tala om annat än det,
som rörde dem själfva. Bob fann det till sist
helt naturligt, att Anna var där, och de intogo
sina måltider tillsammans utan att tänka på
annat än det flämtande lif, som de båda med
våld ville tvinga att icke slockna. Utan att
märka det knappast, utan att med ett ord tala
därom buro dessa båda vilsegångna människor
hvarandra uppe öfver dagarnes tyngd, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
