Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 247 —
Fru Anna var rådlös och hemlös. Hon
kände ej igen sina egna tankar, och hon
fruktade människor, som om alla varit hennes
fiender.
Då hände det en dag, när Bob satt hemma
en eftermiddag, när fönsterna stodo öppna, och
vårluften strömmade in, att fru Anna ringde på
tamburklockan till sitt forna hem och att Bob
själf gick och öppnade. Bob blef först så häpen,
att han ingenting kunde säga. Han stod och
stirrade utan att få fram ett ord, och något
som en kall hand sammansnörde hans hjärta.
Då hörde han henne säga:
»Får jag komma in till dig?»
Och Bob hörde, att hennes röst darrade af
rörelse. Den var bedjande som ett barns, och
den lät så besynnerligt klanglös. Som en knif
skar den tanken igenom Bobs själ: »Hon lider,
hon behöfver mig, och då kommer hon». Men
så såg han på henne igen, och då glömde han
den onda tanken, som förr plågat honom, och
som han trodde sig ha uppryckt med roten ur
sitt hjärta.
»Hur kan du tro något annat?» sade han.
Och han lät henne gå före sig in med en
känsla, som om alltsammans varit en dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
