Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändigt. Men andra sade, att Sven Ersson vetat
ett och annat om gamle Matts, som denne ej varit
alltför belåten med, om det kommit fram vid tinget.
Gamle Matts var med ibland dem, som i gamla
dagar hade betraktat kronans skog, hvilken miltals
omkring betäcker norra Öland, som sin personliga
egendom. Ingen människa tviflade på, att så var.
Bönderna hade sågbockar ute på skogen, fälde
mastträd och timmer, forslade dem till sjön och
skeppade ut dem inför allas ögon, sålde och blefvo rika
som herrar på kuppen. De hade visserligen hört
talas om, att det skulle vara straff på sådant, strängt
straff till och med. Men det var så länge sedan,
något dylikt blifvit tillämpadt, att lagen hade fallit
i glömska, och fruktan för följderna var inte större,
än när barn plocka smultron på patrons
skogshyggen.
— Ni stjäl allihop, så ni borde halshuggas,
sade jägmästarn på den tiden till gamle Matts.
— Ah, svarade bonden illmarigt. Ni kan fäll
inte göra trakten öde på folk.
Och han tillade godmodigt:
— Om så jägmästarn vill vakta själf en enda
tall, så ska’ jag ta’ på mig att hugga’n och köra
bort en, utan att nå’n seret. För nå’n gång ska’
jägmästarn sofva, och nå’n gång ska han äta. Och
då är jag framme och tar tallen.
Det stals okristligt. Men det fans också så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
