Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världen och visste, hur man där bör ställa sig. Men
cn gång hade han varit mindre klok. Det var, när
han en gång i ett upprymdt ögonblick lät sin dräng,
som då bara kallades Sven, titta för djupt i sina
affärer. Och det sades af mången, att denna
kunskap hade underlättat frieriet för torparesonen, när
han ville gifta sig till en rik bondgård.
Men hur det också var med detta, så hade
Sven Ersson haft lyckan med sig i världen. Han var
nu bonden på Skogerum, åren hade gått, och ingen
människa tänkte längre på, att han från början bara
hade varit en fattig torparepojke.
Han hade tur med sig, också när han gifte
sig. Ty svärmodern var död förut, och gamle Matts,
som hade tagit undantag, dog strax efter bröllopet.
Det hann aldrig bli några slitningar mellan gubben,
som lämnat ifrån sig sitt, och de unga, som hade
fatt ärfva, innan ägaren dött. Det blef icke något
gräl hvarken om brödfödan, fläsket, kofodret eller
de kontanta penningarna. Ty en vacker dag
sjuk-nade gamle Matts, blef lagd i den stora sängen inne
i kammaren och dog där en rägnig oktoberkväll,
när blåsten suckade i skogen.
Folk sade, att det kom an på den stora
paddan.
Den satt och hoppade på ett ställe i gräset
bredvid grinden, hvarenda kväll sedan solen gått
ned, från tidigt på sommaren till sent på hösten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
