Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och svor, så att han hickade, när han sökte efter
tillräckligt kraftiga uttryck. Han skälfde i benen af
skrämsel och mumlade i ilskan omöjliga förbannelser,
under det han darrande af förargelse och rädsla
kraflade sig uppför den låga trappan och in i sin vrå
mellan stora klockan och väfstolen.
Men en septemberkväll, när gubben flere
gånger måst gå ut och in genom grinden, blef vreden
honom öfvermäktig. Det var ännu full dager, men
gubben såg illa och kunde ej urskilja paddan från
det mörka gräset. Oupphörligt snafvade han öfver
det klibbiga djuret, och till sist tog han paddan i
det ena bakbenet och bar henne svärjande in i
skogen, där han kastade henne i en myrstack och lät
myrorna göra kål på henne.
Det dröjde emellertid inte många veckor, så
låg gamle Matts till sängs, och han dog en rägnig
oktoberkväll, när blåsten suckade ute i skogen. Och
det berodde på, att han hade dödat paddan. Ty
drängen, som följt med in i skogen och sett, hur
paddan vred sig, när myrorna sleto i hennes kött,
han stod bredvid gubbens säng, när denne dog. Och
han sade, att när gamle Matts låg i
dödsryckningarna, bar han sig åt, alldeles som paddan förut
hade gjort i myrstacken.
Nästa vår satt också en ny padda, alldeles lik
den förra, på den gamlas plats, och därför gick hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
