Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I så jag tydligt såg, hur de vinglade langt ut i luften.
Och så kom jag opp i bo’t. Där låg ungarna och
hväste emot mig, arga som bin och med ögon, som
var alldeles gulgröna.
— Jässus så otäckt, sa’ systrarna.
— Åh skräp, sa’ Gustaf. Det var inte far-
ligt. Jag tog dem bara den ena efter den andra
i vingabenet och kastade dem i backen, så det sa’
smack om dem. Honan sköt ner som en pil
förstås för att se efter hur ungarna mådde. Men då
skulle ni ha’ sett på stora höken. Han gjorde ett
slag rätt opp i luften med ett hvisslande som från
ett lokomotiv, han for opp så högt, så han syntes
bara som en liten prick, där vände han, och jag
såg, hur han blef större och större. Rätt ner på
mig flög han, och jag tänkte: »Nu gäller det Gu-
staf Ersson. Nu tänker han hacka ögona ur dig.»
Jag tog säkert tag med venstra hand i en gren och
höll den högra färdig, och som han kommer sättande
— det var rakt obegripligt, livad han såg stor ut
— så hugger jag tag om ena benet på’n och
svänger om’cn.
— Nej, hör du Gustaf, sade systrarna.
— Tror ni mig inte? Men då blef det så
besynnerligt. Jag tyckte mest, att jag inte stod
kvar i trä’t.
— Han flög väl bort med dig, kan jag tro?
— Nej, det gjorde han inte. Ingen hök fly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
