Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett mos. Och där ligger han nu med hela
familjen.
— Kunde det vara cn hök, Gustaf? Var det
inte en örn? sade Katrina fundersamt.
— Oet kan nog hända, att det var en örn,
menade Gustaf. För stor var han och stark, och
flyga, det kunde han. Och fan i mig, är det inte
sant hvart eviga ord.
Det är oafgjordt, om man trodde honom. Men
roligt att höra på, var det, och därför blef Gustaf
utfrågad, och han var aldrig ledsen, när det gälde
att hitta på nytt. En gång hade han till och med
slagits med en björn, och en annan gång rott, så
att det forsade om båten för att hinna en hvalfisk.
Men när Sven Ersson kom i närheten, afbröt alltid
Gustaf sina historier och sa’ som så:
— Rästen far ni höra en annan gång. För
nu har jag glömt det.
Ty historierna tyckte Sven Ersson inte om.
»Det lät för skojaraktigt», menade han.
Gustaf gick emellertid sin väg för sig och
brydde sig i hvardagslag inte om, hvad de andra
hade för sig på gården. Men aldrig hade han förr
vågat sig på att bli borta, när hö’t skulle bärgas in.
Det tyckte också Sven Ersson gick för långt, och
det var därför, han kom att slå sonen.
Men om Gustaf icke brydde sig stort om
landt-bruket, så var det i stället en annan, som gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
