Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flock och med stinna jufver lunkade fram genom
skogen och bölade framför grinden, hvilken stängde
vägen in till gården. Och hon var också vän med
dem allihop, bara därför att allting, som lefde
omkring henne, älskade hon.
Hon var Sven Erssons hjälp på gården, och
därför hade han häller icke varit angelägen att mista
henne. Friare hade nog funnits. Ty Sven Erssons
dotter behöfde inte komma barskrapad i boet till
någon karl. Men Johanna hade afvisat dem. Ty
hon menade som så, att hemma kunde hon ändå
inte undvaras. Och för rästen hade hon inte sett
någon gosse, vid hvilken hon fäst sig mera än vid
alla de andra.
Det förstås, det fans nog en. Han var
bondson i trakten, och Johanna visste, att honom skulle
föräldrarne inte afvisa. Och när han hade kommit
och dansat med henne eller följt henne hem genom
skogen en vacker söndagskväll med armen om
hennes lif och till afsked fått en kyss eller tagit den,
då hade Johanna nog ibland haft sina. tankar och
funderat öfver, om det inte snart kunde vara på
tiden, att hon började lefva för egen del, innan hon
blef för gammal. Men när han ingenting sade, slog
Johanna bort tankarna och antog, att han inte
menade allvar. Och i så fall var det kanske på det
hela taget bäst, som det var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
