Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par svängde ut, och midt i kolstybben, med det
rykande fältet strax bredvid sig, dansade hela skaran
af ungdom, svettiga, glada och lätta om hjärtat.
Solen sken varmt öfver den stora glädje, som gick
genom skogen, och gubbar och gummor deltogo i
glädjedansen, öfver att branden var släckt, och
skogen ännu stod hög och grön, bara med en liten
fläck afbränd midt i hjärtat af dess kraftiga
växtlighet.
Dansen fortgick i timmar, det ljöd munterhet
och sång på denna underliga dansplats, starka
manliga stämmor blandade sig med klingande, kittlande
flickröster, och från dansen försvann då och då ett
ensamt par. De gingo bort med armarna om
hvarandras lif, och skogen gömde dem i sin stora stillhet.
Johanna gick ensam på en skogsstig, som ledde
nedåt östra kusten, yr i hufvudet och varm efter
dansen. På två nätter hade hon inte sofvit, bara
tagit sig fritt så pass, att hon kunnat lägga sig en
stund på mossan och sofva bort den värsta
sömnlusten. Som vanligt hade hon arbetat ibland de
ifrigaste. Hon hade brutit ruskor, gräft och hackat
upp jorden, sprungit midt in i elden och trampat
på den, när den ville tränga utom kedjans råmärken.
Nu hade hon dansat utan hvila, och utan att veta
hvarför, smög hon ensam bort mellan trädens
stammar, och med makliga steg följde hon den smala
vägen, som leder åt öster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
