Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Undras, hvad det är med pojken, sade
Katrina till Sven Ersson. Inte spelar han längre,
och ingenting har han med sig från skogen.
— Månntro, om det kan vara nå’n flicka,
menade Sven Ersson.
Men ännu större blef förvåningen, när Gustaf
upphörde med jagten och utan att säga något del
tog i alla gårdens arbeten. Det skedde för att
stämma fadern till hans förmån, när Gustaf en gång
skulle rycka fram med sin begäran. Men Sven
Ersson anade ingenting, utan när han såg, att sonen
var med om allt och förstod allt, tyckte han, att
nu hade han ingenting mer att önska på jorden.
Det var en afton vid jultiden. Sven Ersson
och Katrina sutto ensamma inne i köket och hade
eld i spiseln.
Gubben hade varit skraltig på sista tiden. Han
hade haft en svimning, som före jul lagt honom i
sängen för flere dagar. Han kände, att han
började blifva gammal, och han talade ofta om, att
han behöfde hvila sig.
— Det är för väl, att Gustaf har börjat ligga
i med gården, nu se’n du inte orkar så mycket,
sade Katrina.
— Ja, sade Sven Ersson och såg in i elden,
som han satt nära för värmens skull.
Han sade ingenting mer på en stund. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
