Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
till mötes, sågo de nedslagna ocli bekymrade ut.
Gubben såg sig oupphörligt omkring, som om han
varit rädd att han var i vägen, och gumman grät
hela tiden. Ingen hade följt ned till kajen för att
siiga dem farväl.
Ångbåten var midt ute i hamnen. Det hördes
ett hurrarop från strand från alla dem, som
trängdes om hvarandra för att uppfånga en sista skymt
af de sina. Sven Ersson sköt sig fram i trängseln.
Han ville se sonen en gång till.
Gustaf stod längst framme vid relingen och
tog af sig hatten. Sven Ersson gjorde på samma
sätt. Men i detsamma svängde ångbåten långsamt,
en tjock rök slog fram från den höga skorstenen,
maskinen gjorde några kraftiga stötar och bakom
kommandobryggan försvunno de viftande.
När båten för full fart svängde söderut i
sundet, syntes deras hattar och näsdukar som svarta
och hvita prickar mot den blå vårhimmelen.
Sven Ersson gick ut i staden. Han hade
ut-rättningar att besörja, och utan att glömma något
köpte han, hvad köpas skulle. Men hela tiden
kunde han ej fa ur tankarna de båda gamla, som
han sett på fördäcket. De stodo för honom som
spöken, och han tänkte sig ovilkorligen, hur det
skulle vara, om hans son en dag skref till honom:
»jag vill inte komma hem, utan I och mor får
komma öfver till mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
