Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g7
Sven Ersson höll in sina små hästar och
hälsade.
— Det ser ut att bli godt vårväder, sade Jan
Jansson.
— Det gör så, svarade Sven Ersson.
— Jag gick förbi hemnia till dig, fortfor Jan
Jansson. Höstrågen står vacker.
— Ja—a gudskelof, det gör den, sade Sven
Ersson.
Jan Jansson pustade. Så såg han inåt skogen
och yttrade:
— Jag såg en liten pojke, när jag gick förbi
gård’n. Var det. . . han det?
Sven Ersson tittade opp och blcf förvånad.
— Joo, det var din sonson det, sade han.
Jan Jansson stod en stund stilla och stack med
käppen i marken.
— Du har väl varit och följt din son, kan jag
tänka, sade han till sist.
— Jag har så gjort, svarade Sven Ersson.
Den andra suckade.
— Jag gjorde det, jag ock, sade han. Men
min pojke kom aldrig tillbaka.
—■ Ne—nej, menade Sven Ersson. Han hade
sina orsaker.
Men på hemvägen undrade han, hvad det
kommit åt gamle Jansson. Hade han tänkt att göra det
gamla godt igen? Eller var han bara pratsjuk? Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
