Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ater gingo två år, och på Skogerum hade
lifvet återtagit sin gilla gång med arbete om
sömmarna och hvila under den värsta vintern.
Gustaf skref jämt, mest hvarannan vecka. Men
gick det en månad, utan att brcf kom, då blefdet
sorgmodigt i stugan, och Sven Ersson gaf sig ut
i gårdarna för att fråga andra, som väntade brcf,
om de inte hade hört något om sonen.
Fick han då intet veta, kom han missmodig
hem, och det blef långa orons dagar, innan bref
kom. En gång uteblefvo brcfven alldeles under ett
halft år, och då var allting som dödt på Skogerum.
Ute i bygden fick Sven Ersson veta, att sonen hade
haft det svårt. Men det bref, som ändtligen kom,
berättade intet om detta.
Gustaf hade blifvit som en saga i hemmet.
Nu när han var borta, var allting, som han hade •
gjort, bra. Hans jagter och äfventyr berättades för
dem, som kommo på besök. Hans äfventyr mindes
och erinrades. Hvad han hade sagt då och gjort
då, togs fram, berättades, gömdes och berättades
igen, och hans minne var glädjen och solljuset, mot
hvilket alla logo, och vid hvilket alla värmde sig.
Hans bössor hängde på väggen, som han hade
lem-nat dem, och handklaveret stod orördt på sin hylla.
Om aftnarna tog Katrina ibland ned det och
torkade bort dammet Det väckte alltid något minne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
