Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däri. Och när hon tänkte på, att den dag kanske
skulle komma, när hon fick lämna en stor, välskött
gård åt lill-Sven, då gick det alldeles rundt för henne.
Det var inte långt ifrån, att hon tyckte, det skulle
vara nästan förmer, än om hon blifvit gift, som
äm-nadt var, och pojken kanske fått en hoper syskon,
som han fatt dela med.
Men Johanna fick ingen visshet om, hur det
en gång skulle bli efter faderns död. Ty dagarna
gingo under väntan och oro, och ju mer det led
emot höstens tid, och ju längre dagarna blcfvo,
desto tyngre blef lynnet på de gamla, som båda
längtade och grämde sig, hvar på sitt vis. Det var
nu på tredje året, som Gustaf varit borta, och ännu
hade han inte skrifvit något om, när han en gång
skulle komma hem.
En dag fick Sven Ersson en svimning igen,
och blef lagd i den stora sängen inne i kammaren,
där alla i Katrinas slägt brukat att dö. Efter den
dagen steg han aldrig opp igen.
Han kvicknade till och blef vaken, men han
var oredig i sina tankar, låg mest stilla och
grubblade, men talade inte.
Den enda, han brydde sig om, var lill-Sven.
Honom skulle han jämt ha vid sängen, och han
blef misslynt, när barnet ville gå ifrån honom. Tålig
som alltid, gick gossen omkring i det tysta rummet,
och när morfadern ropade honom till sig, kom han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
