Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen. Under mössan syntes ett brunt, rakt hår,
som var tätklippt i nacken, ett stubbadt helskägg
täckte nedre delen af ansigtet, och ögonen voro
små och vänliga. Öfver hela ansigtet låg något på
en gång godtroget och förtryckt, som om han känt
sig illa tillfreds öfver sin ställning i allmänhet och
cj vetat, hur han skulle reda sig.
Sedan han gjort rent i ladugården, lade han
strö åt korna och gaf dem vatten. Därpå lät han
ladugårdsdörren stå på glänt och gick långsamt och
likgiltigt öfver gården.
Han steg in i köket och såg sig omkring.
Det såg oordentligt ut därinne. Sängarna voro oredda,
golfvet var fullt med sopor, de båda yngsta barnen
sprungo halfklädda på golfvet och jagade en katt,
som med förskrämda rörelser hoppade omkring i
det skumma rummet och ref ifrån sig med klorna,
när någon af hans plågoandar kommo honom för
nära. Vid spiseln stod en femton års flicka och
rörde gröt. Hon skrek, när dörren öppnades, åt
syskonen, att de skulle låta bli katten.
-— Det är ett väsen, så man blir hufvudyr,
sade hon med ett lillgammalt tonfall.
— Låt bli katten, barn, sade Olof Larsson,
och hör, hvad Hanna säger.
Vid faderns inträde hade barnen redan
upphört med leken. Den minsta, en liten linhårig pojke,
som sprang omkring i bara skjortan och strumporna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
