Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade kol. De sågo ut som jätteögon, hvilka
stirrade ut i det mörka rummet, genom hvars ena
fönster, som saknade gardin, han kunde se
stjärnorna, hvilka från den kalla vinterhimmelen glänste
med ett klart, blinkande ljus.
Olof Larsson blef mörkrädd, och hade han inte
skämts för sig själf, skulle han ha stigit upp och
tändt på ljus. Ilan hörde katten prassla borta i
spiseln och såg dess ögon lysa som eldkolen, fast
grönare och mera hemskt. Nu kom ett pyrande
ljud från eldstaden, och ett af kolen släcktes,
lämnande efter sig som ett tomrum af mörker på en
fläck af golfvet. Två kol lyste ännu, och skenet
föll öfver den stora springan midt på golfvet.
Olof Larsson stirrade på denna springa, som
om dagen var svart och bred af allt det smuts och
dam, som under åratal samlat sig i den. Nu lyste
det på den, och Olof Larsson tyckte, att det röda
fick en otäck färg, som gjorde honom hemsk till
sinnes. Ty det såg ut som blod, och han tyckte,
att det lefrade sig. Han var glad, så länge kolena
glänste, och med ett slags nyfiken spänning låg han
och väntade på, hur det skulle se ut, när de släcktes,
och mörkret blef envåldshcrskande. Plötsligt
glimmade det till i det ena kolet, och därefter slocknade
båda på en gång. Det blef alldeles svart i
rummet, och stjärnorna, som han kunde se genom fön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
