Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif uppoffrades. Som en blixt hade det ljungat
genom hennes inre, att nu skulle det ske, och hon
hade handlat snabbt och säkert, som om hon gått
i sömnen. Hon dref icke längre sig själf att handla.
Det var gärningen, som tvingade henne, hon mindes
ingenting, förrän hon såg sig själf med koppen i
hand, lugn, segerviss, nyfiken på, hvad som skulle
inträffa.
När hon gick förbi prestgården, hade hon sett
in i fönstret på en bygning, som låg strax
nedanför denna och gifvit ett tecken. Nu vände hon
sig om och såg uppåt byn, som om hon väntade
någon, gick sedan ända ned till stranden och steg
fram till en liten sjöbod, som var tom, och hvars
dörr stod på glänt. Där satte hon sig på det låga
trappsteget.
När hon väntat där en stund, kom en man
med hastiga steg på vägen, som ledde från byn.
Han var lång och grqft bygd, af ett sorglöst och
lättsinnigt utseende, en af dessa, hvilka taga lifvet,
som det kommer, som själfva icke finna på något
ondt, men som en kvinna kan vefva om sitt finger,
när passionen fått makt med dem. Hans hår var
rödt och hans ögon blågråa, öfver hela hans
an-sigte låg ett leende af belåtenhet, när han
upptäckte Ingrid.
Men när hon inte reste sig och kom honom
till mötes, mulnade han, och när hon, äfven sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
