Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men att tala vid någon, om hvad han hade
sett, det var en gång för alla uppgifvet. Olof
Larsson gömde på sin hemlighet, den aggade och
pinade honom, för hvarje dag som gick, och ju längre
han burit den ensam, desto omöjligare blef det honom
också att anförtro den åt någon. Han såg, att han
gick med öppna ögon in i något ondt, men han
kunde ej undvika det. Det varT. som om hans tunga
varit lam, och ej ens när han var drucken,
antydde han denna hemlighet för någon. Men han
drack aldrig kaffe. Han påstod, att han hade märkt,
att det inte var bra.
Ingrid å sin sida kände en obestämd fruktan
för sin man, och om hon också, alltsom dagarna
gingo, insåg, att hade han ännu icke anklagat henne,
skulle han aldrig göra det, så lefde dock denna
fruktan inom henne, och hennes hat mot mannen
växte, när hon lärt sig inse, att han med ett ord
hade hennes lif i sin makt.
Djupt inom henne glödde en eld, hvilken aldrig
kunde slockna, så länge denna gärning var ogjord,
för hvilken hon en gång varit beredd att våga allt.
Med styrkan hos en otyglad drift, som är omöjlig
att tillfredsställa, plågade henne denna tanke natt
och dag. All hennes oro, alla hennes underliga
tilltag, hennes gråt utan orsak, hennes häftiga begär,
denna åtrå, som dref henne från hemmet utan synbar
orsak, denna omättliga lust efter ombyte, som fört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
