Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig mccl båda händerna, som om han velat skjuta
ifrån sig en fara.
— Tyst, skrek han, tyst. Jag kan inte. Det
är ju min far.
Och sökande sin tillflykt i en ed, skrek han igen
— För alla djäflar, det är ju min far.
Ingrid kände sig till mods, som om hon
brottats för lifvet. Det var en tvekamp, där hon ville
vara den starkaste. Mon steg opp och gick till
kammardörren för att se, om den var stängd. Där
vände hon sig om och såg åter på sonen.
— Petter skulle göra det, sade hon hånfullt.
— Petter, ja. Han är hård, sade Erland i
samma ton som förut.
Afven han kände, att det var en tvekamp, som
utkämpades. Hans blod var trögare än moderns,
men det hade nu kommit i svallning, och han fruktade
att gå längre. Denna kamp skulle afgöra hans lif,
det förstod han dunkelt. Och han värjde sig som
en drunknande mot denna kvinna, som tycktes ha
makt öfver alla.
Då gick Ingrid fram till bordet. Hon stod
hög med armarna hängande, gjorde inte en rörelse,
såg honom bara rätt i ansigtet.
— Men om han nu inte vore din far, sade
hon långsamt, och hennes ögon höllo sonens fast,
så att han icke kunde se bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
