Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
vred sig den förälskade mannen undan alla
uppmaningar att deltaga i en handling, af hvilken han
själf ville skörda vinsten. Och en dag förklarade
han rent ut, att han väl kunde vara med om, att
sedan dådet var fullgjordt, skafTa gubben ur vägen.
Men han tålde ej att se blod. Han blef sjuk, bara
han tänkte på det. Om han lyfte sin hånd mot
en annan, skulle han svimna. Och han stod fast
vid sitt beslut med en bestämdhet, som icke var
möjlig att rubba.
Jonas Persson var en uppkomling i socknen.
Han hade tjänat som gift dräng i prestgården, och
när prosten blef gammal, fick han på goda vilkor
öfvertaga prestgårdsjorden som arrende. Hans vilkor
stälde honom därför öfver en torpare, fastän under
en bonde, men han förstod att skrapa åt sig, och
det sades, att han skaffat sig större förmåner af
arrendet, än hvad som till följd af
öfverenskommel-sen egentligen tillkom honom.
Erland och Petter talade mycket om, hvad som
kunde vara orsaken till Jon Perssons vacklande
hållning. Sins emellan koramo de öfverens om, att hela
saken var den, att Jonas Persson var rädd, och de
beslöto, att han skulle få plikta för detta förräderi,
när en gång tider blef att tänka på honom.
Men orsaken till Jonas Perssons vägran var
icke alldeles den, som bröderna förmodade.
En dag, när Ingrid och Jonas Persson voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
