Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5-
När Olof Larsson kom hem på aftonen, hade
han genast satt sig till bords. Han var trött och
nedslagen. Hustrun hade åter varit borta några
dagar, och ehuru han icke väntat, att hon redan
skulle ha kommit tillbaka, blef han likväl misslynt,
när han fann huset fortfarande tomt. Tanken på
hustruns försök mot hans lif sysselsatte honom icke
längre. Tiden, som gått, hade gjort honom van att
tänka på detta såsom på något redan passeradt,
och den skräck, hvilken under de första dagarna
uppfylt honom, hade gifvit vika för en sorgmodig
tungsinthet, som gjorde honom slö för det dagliga
lifvets obehag.
Nu satt han till bords och åt långsamt,
uttröttad af den långa resan. Det hade varit en kall
dag, och maten återgaf värmen åt hans kylda
lemmar, som pålagdt bränsle värmer en ugn. Dottern
hade satt fram ål åt honom, och det var hans
älsk-lingsmat. Men det föll honom plötsligt in, att så
vidt han visste, hade det inte funnits ål i huset,
när han reste bort. Han blef misstänksam, vände
bitarna, luktade på dem, och minnet af den
förfärliga morgonen, då hustrun stått inför honom som
en upptäckt förbryterska vaknade ånyo. Men efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
