Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Han är slut nu, tillade han, då han såg,
att den andre tänkte fråga något.
— Jaså, han är död nu, sade Jon Persson.
— Javisst, menade Petter. Kom nu! Det
duger inte, att han ligger för länge.
— Kan ni inte göra det själfva? menade
Jonas Persson. Jag tål inte se det. Jag svimmar.
Men Petter svor vid allt mellan himmel och
jord, att han inte gick ur stället, förrän den andra
följde med.
— Du är nog inte så ömskinnad, som du
ställer dig, sade han.
Jon Persson var som förändrad. Sedan han
fatt veta, att Olof Larsson var död, tog han på sig
en min, som om han hela tiden hade afrådt från
illgärningen. Och när han kom fram och fick se
liket, knäppte han ihop händerna.
Petter betraktade honom med den mest
oför-stälda förvåning. Den andre stod som om han
mumlat böner.
— Gamla Olof Larsson är död, sade han gång
på gång. Herre gud, att han är död.
Petter gaf till ett skratt.
— Det är inte tid att prata nu, sade han.
Inne i stugan funno de Erland. Han satt ännu
kvar vid väggen, och ljuset i lyktan brann med en
lång veke.
— Hvad fan gör du här? sade Petter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
