Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ej som förut ämnadt var, köras utanför östra
kusten, som låg närmare.
När Erland icke längre var ensam, blef han
åter kallblodig. Han skämdes för sin föregående
rädsla, och angelägen att ingen skulle märka något,
blef han i stället dubbelt fräck. Det uppstod tvist
om, hvilka som skulle åka på den ena eller den
andra skjutsen, och hvem som skulle stanna hemma.
Petter ville köra med liket och föreslog, att brodern
skulle stanna. Men Karl Axelsson kröp ihop och
sade, att han ville inte åka med liket. Han skylde
på sin ömma skuldra, som fått ett slag af
yxhammaren, och ville gå hem till sitt.
Men när Erland hörde talas om, att han åter
skulle bli lämnad ensam, vaknade minnet af den
skräck, han utstått, och i det han grep tömmar och
piska, svängde han sig opp i slädan och satte sig
grensle öfver faderns döda kropp.
Det blef tyst på gården, och alla våldsverkarna
ryggade tillbaka. Denna handling syntes dem
innebära en råhet så fasaväckande, att till och med
dessa naturer, som icke tvekat inför själfva mordet,
nu ryggade tillbaka inför trotset.
Erland satt trygg, nöjd med det intryck han
gjort.
— Jag far, sade han kort.
Han höjde piskan, och hästen satte i gång
med ett ryck, drog släden genom portgången och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
