Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma afton togo båda bröderna åter det
blåsiga stot och hämtade faderns kropp, som de körde
ända ut till Kalmar-råken.
Denna gång hade de medfört järnspett, och
sedan de huggit ett stort hål på isen, bundo de in
en sten i ett hästtäcke, snodde rep omkring och
surrade detta omkring faderns ena ben. Därefter
släppte bröderna honom med förenade krafter ned
i vaken. Kroppen sjönk med ett doft plumsande,
och vattnet svallade svart upp öfver snön.
— Nu kommer han aldrig opp igen, sade Petter.
Erland kände för första gången ett lugn, som
han icke på länge vetat, hvad det ville säga.
Bröderna foro hem och sofvo båda en tung, drömlös sömn.
Tidigt följande morgon foro de ut i bygden för
att visa sig ibland människor och själfva berätta att
fadern hade försvunnit. —
Ingrid hade under dessa stormiga dagar ej
varit hemma. Hon hade uppehållit sig hos bekanta
söderut, och först sent på aftonen dagen efter
mordet begaf hon sig på hemvägen.
När man bildlikt talar om afgrunder i
människans själ, sker det väl närmast för att antyda, att
det fins djup, som man hissnar, när man ser ner i,
och som därför människoögon ej utan fara kunna
skåda. Men liksom en man, hvars yrke är att
vistas på höjder, måste söka bortarbeta den känsla af
svindel, hvilken skulle förstöra hans arbetsduglighet
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
