Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAD ERMORD
163
att sedan kunna gå säkrare. I den grad hade alla
naturliga böjelser hos henne liksom skiftat plats, att
denna mordgärning i hennes själ hade karaktären
af det högsta, det oupphinneliga, det, öfver hvilket
intet mera kan tänkas. Och hon marterades endast
af en tanke: den, att hon vid hemkomsten skulle
kunna möta sin man lifs lefvande. Blotta tanken
därpå gjorde henne sjuk. Hon led själskval vid
denna föreställning, och hon såg oupphörligen den
synen för sig, att när hon kom in i stugan, satt
mannen på sin vanliga plats och betraktade henne
med den underliga, forskande blick, som hon på en
gång fruktade och afskydde. Om hon öfverhufvud
taget hade brukat bedja, skulle hon i denna stund
hafva bedt till Gud, och det fans blott en bön, som
skulle hafva gått från hjärtat.
När hon kom in på hemmets gård, var det
redan mörkt. Och Ingrid stod länge stilla, innan
hon kunde besluta sig för, livad hon borde göra.
Hennes hjärta klappade hörbart, och hon såg sig
spanande omkring. Genom fönstret lyste ljus, och
skuggor rörde sig därinne. Men hon vågade icke
se in. Hon var så viss att få se, hvad hon
fruktade, att vissheten förlamade henne. I tjugutvå långa
år tyckte hon, att denna fyrkant inneslutit henne
som ett fängelse, och med något af den nordiska
sagans starka hämdlust hade dessa år gifvit henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
