Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämnade sig tiil byn för att företaga förberedande
undersökningar.
Som en blixt slog detta budskap ned bland
dessa människor, . livilka redan andades ut och på
nytt börjat taga lifvet, sådant det var. Och med
ens slog dem den tanken, att en hade de glömt.
Och denne ende var Karl Axelsson.
Ingrid var den, som först erinrade sig honom.
Han vore i stånd att bekänna alt. Ty enfaldig och
lättledd som han var, skulle hans fruktan förråda
honom vid första försök att locka fram sanningen.
Petter sadlade en häst och red direkt till
hans stuga.
Karl Axelsson påträffades i en ynklig
sinnesförfattning. Han stod ute på gården och plockade
ihop en hög torr spillning, som han samlat till
bränsle. När han fick se Petter, blef han så rädd,
att han kröp ihop.
Petter uppmuntrade honom med en tioriksdaler,
hvilket för den fattige mannen förestälde en hel
summa.
Kalle stod och vände sedeln i sina grofva
fingrar.
— Hvad fan tänker du pä, sade Petter, stoppa
du på dig pängarna. Du har ärligt förtjänt dem.
— Jo, mente Kalle, ännu dröjande. Jag
tänker på, om de ska komma och ta’ mig.
— Ja. tyckte Petter, det kan det ju hända,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
