Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stolthet grep henne. Hon tyckte, att hon stod öfver
dem alla och hon skulle komma tillbaka för att
visa dem, hvem hon var. Det föraktfulla leendet
rubbades icke på hennes läppar, och när vagnarna
körde bort genom folkmassan, som gaf rum åt båda
sidor, hälsade hon fräckt på en bondhustru, hvilken
hon ofta brukat besöka.
Ingrid och Petter sattes i förvar tills vidare,
men Erland tog kronofogden med sig hem.
Att det gjordes ett undantag för honom,
förvirrade ynglingen. Och hans mod sjönk, ju mer
de nalkades kronofogdens boställe. Förlägen steg
han uppför den breda stentrappan och följde
mekaniskt anvisningen att stiga upp och stanna på ett
vindsrum.
Mat bars upp till honom, för öfrigt lämnades
han hela dagen ensam. Inne i rummet var en säng
bäddad och på golfvet fans en färdig liggplats.
Erland trodde, att den ena bädden var afsedd för
någon, som skulle vakta honom, och dagen förflöt
långsamt i tysta tankar.
När det redan länge varit mörkt, hörde Erland
knarrande steg i trappan, och kronofogden själf
trädde in med ett ljus i handen.
— Jag trodde, du låg, anmärkte kronofogden.
Erland lydde stum den tillsägelse, som låg i
dessa ord, samt började kläda af sig för att gå till
sängs. Under tiden frågade kronofogden ut honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
