Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag har så, svarade fadern.
Det blef att resa till sta n och komma tillbaka,
taga syn på gården och skrifva papper, fundera och
öfverlägga fram och tillbaka. Men når hösten kom,
hade August Sjögren fått inteckningslån i
hypoteksbanken mot 5 procents ränta, och glad och nyter
kom han hem med fem tusen kronor i stora sedlar
på fickan.
— Det duger det, tyckte han åt gubben.
— Det suger, menade Anders bistert.
Gubben Anders gick och ångrade sig, att han
hade tagit undantag. Han var bara sextiofyra år,
när det skedde. Då var han trött och trodde, att
det skulle bli godt att fa hvila. Men nu hade han hvilat
sig i fem runda år och började nästan på att tycka,
att han kunde ha lust att börja på med arbetet igen.
Men om det går an för den unge att bedja den gamle
maka åt sig, så är det däremot mindre lätt för den
gamle, att sedan han en gång stigit opp ifrån sin
stol, komma till den unge och begära att fa sätta
sig igen. Sanningen af denna lag hade gamle
Anders genom ålder och erfarenhet fått fullt klart för
sig, och därför teg han, fastän förargelsen började
gro inom honom.
— Håhåjaja, sade Anders, när han satt ensam
i stugan med hustrun. Det går trögt med lifvet,
när en bara väntar på att dö.
— Det gör så, ja, sade Greta. När barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
