Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg, att prestfrun blef rädd, när han kom, och det
stack honom. Han blef förlägen och stammade
något om, att han var hungrig.
— Lina! ropade frun åter, denna gång med
otålig stämma, och såg sig ängsligt omkring.
Dörren öppnades, och en fräknig tjänsteflicka
kom inrusande. De båda kvinnorna betraktade
nyfiket främlingen.
— Goddag, sade prestfrun, sedan hon hämtat
sig. Tag fram litet mat och gif honom, Lina.
Det blef en god aftonmåltid, ty den unga
prestfrun var godhjärtad och vänlig. Hon var endast
rädd för att vara ensam med en karl, som hade
sitt hemvist på landsvägarna. Lina satte fram fisk,
som var öfver sedan middagen, och prestfrun lade
till två färska bullar af baket. Vandraren åt och
blef mätt. Han glömde bort den känsla, som
kommit öfver honom vid inträdet, och frågade, om han
icke kunde få tala vid pastorn.
— Kyrkoherden, rättade frun leende.
Lina försvann för att hämta besked, och en
stund därefter gick vandraren åter öfver gården,
denna gång fram till stora trappan. Gossarna höllo
åter upp med sin lek, och när landsstrykaren
försvann in i förstugan, tittade två nyfikna ansigten in
genom dörrspringan för att se, hvad den trasiga
karln ville pappa. Men kyrkoherden tog honom
med in i sitt rum och stängde dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
