Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Han bchöfde icke göra flere frågor, ty han kände
hela denna historia. Han förstod, att denne man
försökt allt, men han förstod också, att samtalet
skulle bli resultatlöst. Kyrkoherden sade därför ifrån,
hur sakerna stodo, att han ej kände honom, att han
ej kunde rekommendera honom, att han ej hade
plats själf. Till sist tog han opp en krona och gaf
den fattige.
Boman insåg, att det var slut på samtalet.
Mekaniskt behöll han silfverslanten i sin venstra hand,
och bugande drog han sig ut genom dörren.
— Det kanske går bättre, när du kommer litet
längre uppåt landet, sade kyrkoherden. Här är så
tätt bebygdt.
Landsstrykaren tog sin påse på ryggen och
gick vidare. Det hade börjat skymma, och från
kökstrappan ropade en röst på gossarna, att de
skulle komma in. Med slängande rörelser sprungo
de öfver sanden och försvunno genom den lilla
dörren. Vandraren stod ensam därute i den kyliga
luften.
Han tog upp en sliten påse ur fickan och
stoppade ned kronan bland några kopparslantar, som han
hade kvar. Sedan gick han med samma likgiltiga
gång som förut ut på vägen.
Vid slutet af byn fann han en öppen lada,
där han sof öfver natten.
Erik Boman gick ur gård i gård. Hur länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
