Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liusbonde skulle ha fått i honom. Aldrig skulle han
ha öppnat sin mun till en motsägelse, aldrig knotat.
om han också fått dålig mat och ändå behöft släpa
från morgon till kväll, så att han föll ihop af
trötthet, när aftonen kom. Ah! Han skulle ha
mottagit alltsammans. Som en nåd skulle han tagit allt
lifvets elände och på sina knän tackat Gud, som var
hans fader i himmelen, bara han funnit så mycket
som en enda liten vrå, där han kunnat krypa in
och känna sig hemma. Men därhän kom han aldrig,
och aldrig skulle han komma så långt. I stället
hade han nu strukit omkring halfva Öland, snart
skulle han komma tillbaka till den plats, där han
steg iland. Ur gård och i gård hade han gått,
ibland fick han mat, någon gång pängar, oftare blef
han utkörd utan att fa något alls. Stadigvarande
arbete fick han aldrig. Under några dagar hade
han fatt hjälpa till med skogshygge i trakten af
Boda. Men nu var han ledig igen, ledig att njuta
lifvet och fri att göra, hvad han ville och behagade.
Han var en fri arbetare. Ingen människa skulle
hindra honom från att lägga sig här bredvid
vägkanten och svälta ihjäl, om han hade lust med det.
Stryka omkring på landsvägarna kunde han också
göra, så länge han behagade, och han hade
ingenting annat att frukta, än att länsman skulle ta’ fatt
honom och skicka honom gratis hem till den socken,
där han var skrifven. Ty det hade länsman rätt till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
