Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sjutti, kanske åtti år. Hvem har gifvit heme allt
livad hon behöft? Hur har hon burit sig åt för att alltid
skaffa sig tak öfver hufvudet och mat, efter hen kan !
lefva än? Inte kan nå’n ha gått och gifvit henne. 1
Nej, så dumma är inte människor. Hur kan lon ha
orkat med att dag ut och dag in skaffa sig födan,
när det är så svårt och så många, som slåss o>rn den?
Han blef liggande kvar på marken, medan solen
långsamt dalade mot vester, och hennes hett
mid-dagsstrålar förvandlades i stilla aftondager. Men han
märkte icke, att tiden led, och han rörde sig ej,
förrän skymningen låg tung öfver alfvaren, cch en
kall luft väckte honom till verkligheten och tvang
honom att stiga opp.
Mekaniskt såg han sig omkring i mörkret, och
plötsligt sköt den tanken opp i honom, att nu var
allt slut. Det tjänade ingenting till att strida emot
längre. Gå ned till sjön . . . fylla fickorna med sten
. . . springa ut så långt möjligt . . . sjunka i detj
kalla vattnet . . . och domna bort, innan solen kom!
tillbaka med en ny dags grubbel och elände.
Gråtande som ett barn, gick den ensainnne man-:
nen öfver slätten fram emot backen, som sluttade!
nedåt sjön.
— Stackars Erik Boman, mumlade hani för sig
själf, återigen som om han talat om en annan. Han
duger inte till något annat. Och därför ska’ han]
dö, innan han hinner göra något orätt i vä-rlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
