Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hackade tänderna af förskräckelse, och han vågade
ej se på någon af de två, som lian hade slagit.
Samlande all sin sinnesnärvaro, strök han eld på cn
sticka och antände sänghalmen. En klar låga
fladdrade opp. Lågan steg uppför väggen, det
knastrade i halmen och den torra massan, som satt
instucken mellan bjälkarna, med ens blef det ljust,
och vid skenet säg han blott cn sak. Han såg
blod på sina händer, på golfvet, i sänghalmen, på
det ensamma offret för hans nattliga dåd. Och när
elden flammade opp, flög hönan mot fönstret, i
vanmäktig förskräckelse hackande mot de små
rutorna, som i eldskenet skiftade i alla rägnbågens
färger.
Ett skri bröt fram ur hans bröst, ett skri, så
fasansfullt, att han blef skrämd af sin egen stämmas
ljud. Utan att se sig om, rusade han ut i det fria.
Där ryckte han till sig påsen, käppen hade han haft
i handen, när han gick in — och sprang af alla
krafter bort öfver alfvaren.
Hur långt han hade sprungit, visste han inte.
Men när han stannade, var han utmattad i alla leder
som efter en långvarig sjukdom, och han erfor icke
längre någon fruktan. Ilan vände sig om och såg
tillbaka åt det håll, från hvilket han kommit.
På hörnet af backen syntes mot den mörka
natthimmelen en stor brasa, hvars röda lågor,
inhöljda i en tjock rök, knastrande höjde sig i luften.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
