Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låta henne veta, att jag hört och förstått, och
med en plötslig öfvergång frågade hon:
— Tror du på något annat?
— Jag hvarken tror eller inte tror.
Hon upprepade mina ord alldeles tonlöst,
ehuru hon hört dem flere gånger förr,
upprepade dem, som om de inneburit något
alldeles ofattligt och utbrast plötsligt:
— Då har du ändrat dig.
— Det tror jag inte.
— Jo. Du har. Hur skulle jag annars kunna
tro, att lifvet vore slut med döden? Det är du,
som lärt mig. Hvarför vill du nu inte tro som
jag?
Vid hennes ord flög ett minne genom min
själ. Jag såg henne och mig gå på en smal
stig under skärgårdens ljusa björkar. Öfver oss
tindrade himmelens stjärnor, och för våra fötter
darrade i gräset det matta ljusskenet från
fönsterna i vårt första sommarhem. Jag tyckte
mig ännu kunna höra de ord, som i aftonens
stillhet då hviskades oss emellan, ord om lifvet
och döden, om Gud och det kommande, dessa
ord, som fingo allvar och glöd af vår första
kärleks berusning. Jag mindes, att det var hon,
som frågade, och jag, som svarade. Jag
mindes, att hon blef djupt bedröfvad och tyst, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
