Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— AD
Det finns så mycket, som jag bär inom mig,
Georg, så mycket, som jag aldrig får sagdt,
hvarken till dig eller någon annan, därför att jag vet,
att jag aldrig kan säga det. Jag har alltid varit
så, Georg, och jag kommer nog alltid att vara det.
Ibland, när jag tänker på, hur du är emot
mig, talar om allt, icke döljer en vrå i ditt hjärta,
då tycker jag, att jag bara är ett eko af dig, och
jag är så fattig, att jag ingenting har att gifva
dig igen. Och när du sagt mig, att det icke är
så, då har jag känt mig så lycklig, Georg, så
lycklig och så rik. Och jag vet, att jag gifvit
dig allt hvad jag kan gifva och allt hvad jag har.
Men när du ser, att jag sitter och stirrar in
i mig själf, som du brukar säga, då skall du
veta, att jag gör inte annat, än hvad jag alltid
har gjort, äfven när jag varit som mest lycklig,
äfven långt innan jag kände dig, och mitt
verkliga lif började. Och om jag gråter, skall du
icke tro, att jag är olycklig. Det jag då tänker
på, gör mig icke olycklig. Det är bara något
jag måste grubbla öfver ibland, därför att jag
vet, att det skall komma, och därför att jag
alltid vetat det.
Men du skall icke fråga mig därom, ty jag
kan ändå icke svara dig. Kunde jag det, ack,
kunde jag det, då skulle ju mina tårar torka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
