Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<-— DÖD
Så kände hon det, och hon vände sitt
ansikte mot mig, och jag hade ingen tröst att gifva
henne. Ty jag tänkte på hur illa jag gjort som
ej följt min första anings bud och besparat oss
båda att se de brända tomterna af vår första
lycka. Men jag hade ej hjärta att säga det, och
i det jag tog hennes arm, gingo vi båda ännu
en gång tysta omkring ön.
Det var med oss som med barnen i sagan,
hvilka en gång gått vilse i underlandet och vid"
återkomsten därifrån funno, att tiden gått ifrån
dem och gjort människorna omkring dem trötta
och gamla. Tysta och drömmande sutto vi vid
stranden och sågo ut öfver fjärden. Där var allt
sig likt, och som vi sutto där, glömde vi den
nya byggnaden "och förfallet bakom oss. Vi
mindes blott, att vi bott rundt omkring denna fjärd
under tre år, hvarje sommar på ett nytt ställe,
och i ett slags begär att fortsätta hvad vi en
gång börjat, beslöto vi att fara vidare till den
andra sommarens hem, där vi mindes två små
röda stugor i skogskanten och en liten gräsplan,
där i en hvit korgvagn vår första gosse sof
under en blå sufflett.
Vi läto ro oss öfver dit och vi visste nu,
att vi rodde mot en öde strand. Ty denna gång
hade vi frågat oss för. Vi visste, att åren också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
